Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
gro|blad·et●en ört som har styvt upprätta stjälkar med långa ax av små gulbruna blommor och äggrunda blad i en rosett vid marken
förr anv. på sår för att få dem att läka
bot.○äv. om närbesläktade växtervanligen i sammansättn.
grobladsväxterkämpegrobladspetsgrobladsedan mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. grobladh; till gro i bet ’läka’