Svensk ordbok 2009, webbversion

gro`blad substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en gro|­blad·et●en ört som har styvt upp­rätta stjälkar med långa ax av små gul­bruna blommor och ägg­runda blad i en rosett vid marken förr anv. på sår för att få dem att läka bot.○äv. om när­besläktade växtervanligen i sammansättn. grobladsväxterkämpegrobladspetsgrobladsedan mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. grobladh; till gro i bet ’läka’