Svensk ordbok 2009, webbversion

grip substantiv ~en ~ar grip·en●ett fantasi­djur med en örns fram­kropp och ett lejons bak­kropp särsk. herald.herald.sag.sköldens emblem ut­gjordes av en gyllene grip mot blå bottensedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. griper; ur grek. gryp´s med samma betydelse