Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n grimmor
grimm·an●remanordning som omsluter huvudet på häst eller liknande djur
och som man t.ex. kan fästa en rem (grimskaft) i när man vill leda djuret
jordbr.JFRcohyponymbetselcohyponymträns 3
grimskafti stallet hade hästarna alltid grimma på sigsedan mitten av 1300-talet (i sammansättn.)Östgöta-Lagenfornsv. grima ’nosgrimma; smutsrand; ansiktsmask’; oklar etymologi; ev. besl. med grimas