Svensk ordbok 2009, webbversion

grimm`a substantiv ~n grimmor grimm·an●remanordning som om­sluter huvudet på häst eller liknande djur och som man t.ex. kan fästa en rem (grim­skaft) i när man vill leda djuret jordbr.JFRcohyponymbetselcohyponymträns 3 grimskafti stallet hade hästarna all­tid grimma på sigsedan mitten av 1300-talet (i sammansättn.)Östgöta-Lagenfornsv. grima ’nos­grimma; smuts­rand; ansikts­mask’; o­klar etymologi; ev. besl. med grimas