Svensk ordbok 2009, webbversion

grimas [-a´säv.-a´∫] substantiv ~en ~er grim·as·en●o­naturligt, förvridet ansikts­uttryck som ut­tryck för smärta e.d. el. för att skrämmas, vara lustig m.m. komm.han gjorde en grimas av av­smakan­siktet förvreds i en trött grimas○äv. bildligtromanen slutar i en grimassedan 1678av fra. grimace med samma betydelse; av spa. grimazo ’panisk skräck’, till grima ’skräck’; ev. besl. med grimma Uttalet med sj-ljud i slutet är lite märkligt men får anses korrekt. Möjligen har det uppkommit genom påverkan av de många franska lånorden på -age: gage, garage, page etc.