Svensk ordbok 2009, webbversion
[-a´säv.-a´∫]
substantiv ~en ~er
grim·as·en●onaturligt, förvridet ansiktsuttryck
som uttryck för smärta e.d. el. för att skrämmas, vara lustig m.m.
komm.han gjorde en grimas av avsmakansiktet förvreds i en trött grimas○äv. bildligtromanen slutar i en grimassedan 1678av fra. grimace med samma betydelse; av spa. grimazo ’panisk skräck’, till grima ’skräck’; ev. besl. med grimma
Uttalet med sj-ljud i slutet är lite märkligt men får anses korrekt. Möjligen har det uppkommit genom påverkan av de många franska lånorden på -age: gage, garage, page etc.