Svensk ordbok 2009, webbversion

gre`ve substantiv ~n grevar grev·en●(titel för) manlig med­lem av högsta adelsgruppen i bl.a. Sverige mest vid beskrivning av äldre förh.samh.yrk.lantgrevemarkgrevegrevar och baronergreve (av ngt)i grevens tidsetid 1 sedan 1225 (som till­namn)öppet brev utfärdat av kung Erik Eriksson med synedom över rågångar i Västergötland (Svenskt Diplomatarium)fornsv. greve; av lågty. greve ’ämbets­man’; ev. av medeltidsgrek. graphev´s ’ämbets­man’, eg. ’skrivare’ Greven av Monte Christo.Svensk titel på (och huvudperson i) roman av Alexandre Dumas d.ä. (1844)