Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n grevar
grev·en●(titel för) manlig medlem av högsta adelsgruppen
i bl.a. Sverige
mest vid beskrivning av äldre förh.samh.yrk.lantgrevemarkgrevegrevar och baronergreve (av ngt)i grevens tidsetid 1
sedan 1225 (som tillnamn)öppet brev utfärdat av kung Erik Eriksson med synedom över rågångar i Västergötland (Svenskt Diplomatarium)fornsv. greve; av lågty. greve ’ämbetsman’; ev. av medeltidsgrek. graphev´s ’ämbetsman’, eg. ’skrivare’
Greven av Monte Christo.Svensk titel på (och huvudperson i) roman av Alexandre Dumas d.ä. (1844)