Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
granul·er·ar1behandla (material) så att det får kornform
metallurg.tekn.granulera ngtsedan 1747till senlat. gra´nulum ’litet korn’, av gra´num ’korn’; jfr 2gran
2bilda granulationsvävnad
med.ett rent, granulerat sårgranulerasedan 1833Subst.:vbid1-172622granulerande,
vbid2-172622granulering (till 1);
granulation (till 2)