Svensk ordbok 2009, webbversion

granule´ra verb ~de ~t granul·er·ar1behandla (material) så att det får kornform metallurg.tekn.granulera ngtsedan 1747till senlat. gra´nulum ’litet korn’, av gra´num ’korn’; jfr 2gran 2bilda granulations­vävnad med.ett rent, granulerat sårgranulerasedan 1833Subst.:vbid1-172622granulerande, vbid2-172622granulering (till 1); granulation (till 2)