Svensk ordbok 2009, webbversion

gran`skare substantiv ~n äv. vard. granskarn, plur. ~, best. plur. granskarna gransk·ar·en●person som (på upp­drag) granskar ngt samh.yrk.granskarminkorrekturgranskareräkenskapsgranskareen o­partisk granskareen granskare (av ngt)sedan 1782