Svensk ordbok 2009, webbversion
gran`skare
substantiv ~n äv. vard. granskarn, plur. ~, best. plur. granskarna
gransk·ar·en●person som (på uppdrag) granskar ngt
samh.yrk.granskarminkorrekturgranskareräkenskapsgranskareen opartisk granskareen granskare (av ngt)sedan 1782