Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
grabb·ar●vanligen med partikel el. med substantivettag
gripa (tag i) och dra till sig med kraft
Nollhon grabbade tag i hans arm○ofta refl.i ett nafs hade han grabbat åt sig plånbokengrabba (åt sig) ngt, grabba tag i ngn/ngtsedan 1651sv. dial., no. grabba med samma betydelse; gemens. germ. ord; besl. med grabb
Subst.:vbid1-172127grabbande