Svensk ordbok 2009, webbversion

gottegris äv. gottgrisgottgris [gåt`(e)-] substantiv ~en ~ar gott(e)|­gris·en●person (sär­skilt barn) som tycker mycket om söt­saker vard.psykol.yrk.sedan åtm. 1940-talettill 2gott och gris