Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
got·ik·en●en konststil som kännetecknas av smala, spetsiga former
vanlig under högmedeltiden i Västeuropa, särsk. inom kyrkoarkitekturen
konstvet.JFRcohyponymspetsbågestil
höggotiksengotikdet intryck av tyngdlöshet som vi gärna förknippar med gotiken○äv. om liknande stilar under senare tidnygotiksedan 1838av fra. gotique, ita. gotico med samma betydelse, eg. ’som har med goterna att göra’ (stilen tillskrevs under renässansen germanerna)