Svensk ordbok 2009, webbversion

goti´k substantiv ~en got·ik·en●en konststil som känne­tecknas av smala, spetsiga former vanlig under hög­medeltiden i Väst­europa, särsk. in­om kyrkoarkitekturen konstvet.JFRcohyponymspetsbågestil höggotiksengotikdet in­tryck av tyngd­löshet som vi gärna förknippar med gotiken○äv. om liknande stilar under senare tidnygotiksedan 1838av fra. gotique, ita. gotico med samma betydelse, eg. ’som har med goterna att göra’ (stilen till­skrevs under renässansen germanerna)