Svensk ordbok 2009, webbversion

got [go´täv.gå´t] substantiv ~en ~er [go´t- äv. gå´t-] got·en●ofta plur. med­lem av en germansk folk­stam som erövrade stora delar av Romar­riket histor.land.yrk.västgoteröstgotersedan 1735av lat. Goth´i ’goter’; trol. besl. med gute, 1göt