Svensk ordbok 2009, webbversion

gorma [går`-] verb ~de ~t gorm·ar●skälla och gräla hög­ljutt komm.JFRcohyponymdomderacohyponym2rya när han var full brukade han gorma och sväragorma (på/åt ngn) (om ngt/SATS)sedan 1651sv. dial. gorma; nord. ord; jfr Garmr, namn på helveteshunden i Eddan Subst.:vbid1-171985gormande; vbid2-171985gorm