Svensk ordbok 2009, webbversion
gorma
[går`-]
verb ~de ~t
gorm·ar●skälla och gräla högljutt
komm.JFRcohyponymdomderacohyponym2rya
när han var full brukade han gorma och sväragorma (på/åt ngn) (om ngt/SATS)sedan 1651sv. dial. gorma; nord. ord; jfr Garmr, namn på helveteshunden i Eddan
Subst.:vbid1-171985gormande;
vbid2-171985gorm