Svensk ordbok 2009, webbversion

gondol [-å´l] substantiv ~en ~er gond·ol·en1lång­smal, flat­bottnad båt som har starkt uppåt­böjda stävar och som manövreras med en åra av en förare stående i aktern fram­för allt anv. i Venedigs kanaler, nu­mera mest som turist­attraktion sjö.gondolföraregondolroddaregondolsångsedan ca 1700av ita. gondola; av om­diskuterat urspr.; ev. till ita. dial. gondola ’gunga, rulla’ el. till grek. kon´dy ’dryckes­kärl’ 2korgliknande konstruktion under en luft­ballong av­sedd för passagerare m.m. trafik.gondolen stötte nästan i marken, så de måste kasta ballastsedan 18133fri­stående försäljningsdisk med öppen visning av varor handel.sedan 1979Sorgegondolen.Titel på diktsamling av Tomas Tranströmer (1996)