Svensk ordbok 2009, webbversion

golva [gål`va] verb ~de ~t golv·ar●slå till (ngn) så att han/hon faller till golvet särsk. under boxnings­match komm.sport.JFRcohyponymknocka han golvade mot­ståndaren med en rak högergolva ngnsedan 1928Subst.:vbid1-171826golvande, vbid2-171826golvning