Svensk ordbok 2009, webbversion
go
`
la
verb
~de ~t
gol·ar
●
tjalla
vard.
komm.
han åkte fast och golade på sina kumpaner
gola (på ngn)
sedan åtm. slutet av 1960-talet
av romani
gola
’ropa, skrika’
Subst.:
vbid1-910315
golande
,
vbid2-910315
golning