Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
gocartgocart
[gåo´kart]
substantiv ~en, plur. ~er äv. ~s
go|kart·en, go|cart·en●den minsta och svagaste typen av tävlingsbil
ibl. körd av barn
sport.○äv. om motsvarande tävlingsformtävla i gokartsedan 1960av eng. go-cart, go-kart med samma betydelse; till go ’gå; färdas’ och cart ’kärra, skrinda’; jfr varumärket Go-kart