Svensk ordbok 2009, webbversion

gokart el. gocartgocart [gåo´kart] substantiv ~en, plur. ~er äv. ~s go|­kart·en, go|­cart·en●den minsta och svagaste typen av tävlings­bil ibl. körd av barn sport.○äv. om mot­svarande tävlings­formtävla i gokartsedan 1960av eng. go-cart, go-kart med samma betydelse; till go ’gå; färdas’ och cart ’kärra, skrinda’; jfr varu­märket Go-kart