Svensk ordbok 2009, webbversion

1go [gå´] substantiv, ingen böjning ●ett komplicerat japanskt bräd­spel där det gäller att om­sluta så stora om­råden som möjligt med små brickor (”stenar”) som placeras ut en efter en och sedan inte får flyttas spel.sedan 1908av jap. go med samma betydelse
2go [gåo´] substantiv, ingen böjning, n-genus ●initiativ­kraft och framåt­anda vard.psykol.det är ingen go i lagetsedan 1965av eng. go med samma betydelse, till go ’gå; färdas’; se gå
3go segod