Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
gnägg·ar●ge ifrån sig kraftigt, gällt, hackigt läte
genom en serie luftutstötningar; om häst
komm.zool.JFRcohyponymråmacohyponymböla
hästarna kastade huvudet bakåt och gnäggade○äv. bildligtskratta
vard.alla gnäggade åt hans imitationergnägga (åt/mot ngn/ngt)sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. gnäggia; ljudhärmande
Subst.:vbid1-171562gnäggande,
vbid2-171562gnäggning;
gnägg