Svensk ordbok 2009, webbversion

gna`ta verb ~de ~t gnat·ar●ständigt kritisera på ett småaktigt sätt ofta om mindre allvarliga saker komm.JFRcohyponymtjata gnata inte på barnen jämt och ständigt!gnata (på ngn) (om ngt/att+V/SATS)sedan 1805av o­säkert men trol. ljud­härmande urspr.; jfr sv. dial. gnattra ’gnaga; hugga med slö yxa’; jfr äv. isl. gnata ’braka sönder’ Subst.:vbid1-171400gnatande