Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
gnat·ar●ständigt kritisera på ett småaktigt sätt
ofta om mindre allvarliga saker
komm.JFRcohyponymtjata
gnata inte på barnen jämt och ständigt!gnata (på ngn) (om ngt/att+V/SATS)sedan 1805av osäkert men trol. ljudhärmande urspr.; jfr sv. dial. gnattra ’gnaga; hugga med slö yxa’; jfr äv. isl. gnata ’braka sönder’
Subst.:vbid1-171400gnatande