Svensk ordbok 2009, webbversion

glöd`ga verb ~de ~t glödg·ar●ofta perf. part. hetta upp (metall) till glödande till­stånd för viss bearbetning tekn.en glödgad järn­stångglödga ngtsedan 1487–96Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. glödhgha, till glödhoger ’glödande’; jfr glöd Subst.:vbid1-171276glödgande, vbid2-171276glödgning