Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
glödg·ar●ofta perf. part.
hetta upp (metall) till glödande tillstånd
för viss bearbetning
tekn.en glödgad järnstångglödga ngtsedan 1487–96Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. glödhgha, till glödhoger ’glödande’; jfr glöd
Subst.:vbid1-171276glödgande,
vbid2-171276glödgning