Svensk ordbok 2009, webbversion
verb glödde glött, pres. glöder
glöd·er●ge ifrån sig ljus och värme vid (svagt) brinnande utan låga
psykol.glödande kol○äv. utvidgatavge (starkt koncentrerat) ljussken
till följd av (enbart) upphettning
plattan hade stått på så länge att den glöddeförstärkarens röda lampa glödde i mörkret○äv. bildligt, spec.ha starka, till synes lysande färger
höstlöven glöddehennes kinder glödde efter långpromenaden○spec. äv.vara mycket upphetsad eller engagerad
glöda av iverhon glöder för de svaga i samhälletglöda (av ngt), glöda (för ngn/ngt)sedan 1457; 1635 i bildlig bemärkelseTungulusfornsv. glödha
Subst.:vbid1-171264glödande,
glödning