Svensk ordbok 2009, webbversion

glö`da verb glödde glött, pres. glöder glöd·er●ge i­från sig ljus och värme vid (svagt) brinnande utan låga psykol.glödande kol○äv. ut­vidgatav­ge (starkt koncentrerat) ljus­sken till följd av (en­bart) upp­hettning plattan hade stått på så länge att den glöddeförstärkarens röda lampa glödde i mörkret○äv. bildligt, spec.ha starka, till synes lysande färger höst­löven glöddehennes kinder glödde efter lång­promenaden○spec. äv.vara mycket upp­hetsad eller engagerad glöda av iverhon glöder för de svaga i sam­hälletglöda (av ngt), glöda (för ngn/ngt)sedan 1457; 1635 i bildlig bemärkelseTungulusfornsv. glödha Subst.:vbid1-171264glödande, glödning