Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
glunt·en●ofta plur.
endera av ett 30-tal duettsånger för baryton och bas som handlar om studentlivet i Uppsala på 1840-talet
musikgluntsångaresjunga gluntarWennerbergs berömda gluntar○äv. om studenten i dessa sångerGlunten och Magisternsedan 1847sv. dial. glunt ’pojke’; av ovisst urspr.; trol. besl. med glytt