Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n glorior
glori·an●ljuskrets som strålar kring en helig persons huvud
på avbildningar
relig.JFRcohyponymnimbus
helgongloriaen kristusbild med gloria i guld○äv. bildligt i uttryck för godhet, ädelhet, martyrskap e.d.ibl. iron.hjältegloriamartyrgloria○ibl. äv. i ett uttryck för att ngn är mindre helgonlik än det verkarfå glorian på sneden gloria (av ngt)sedan 1804av lat. glo´ria ’ära’