Svensk ordbok 2009, webbversion

glav substantiv ~en ~ar glav·en●ett vapen med en lång, bred klinga fästad på en lång stång förr vanligt som fotfolksvapen histor.mil.sedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. glaven ’spjut’; av fra. glaive ’lans’; av lat. glad´ius ’svärd’; jfr gladiator, gladiolus