Svensk ordbok 2009, webbversion

gla`sfiber substantiv ~n glasfibrer glas|­fibr·er●konst­fiber av glas före­kommande så­väl som filament (tråd) och som glas­ull; ofta anv. till­sammans med annat material, särsk. plast, som förstärkning och isolering; äv. anv. in­om fiber­optik m.m. matrl.glasfiberarmeradglasfiberbåtglasfibervävpå 1970-talet började stav­hopparna an­vända de nya stavarna av glasfibersedan 1952