Svensk ordbok 2009, webbversion

glamour [glam´or] substantiv ~en glam·our·en●stor lyx och elegans psykol.sociol.glitter och glamourfestivalen bjöd på både glamour och o­kända filmbegåvningar○ibl. ngt ut­vidgat, med ton­vikt på status, penningtillflöde o.d.det finns inte så mycket glamour i gång­sportensedan 1946av eng. glamour ’förtrollning; förtjusning’, urspr. skotsk variant av grammar ’grammatik’ (grammatik och annan vetenskap kunde förr förknippas med magi)