Svensk ordbok 2009, webbversion
gladia`tor
substantiv ~n ~er [-o´rer]
gladi·at·or·er●en sorts fäktare i det gamla Rom
som ofta uppträdde på en arena i kamp på liv och död
scen.yrk.som gladiatorer användes ofta krigsfångar och slavarsedan 1768av lat. gladia´tor med samma betydelse, till glad´ius ’svärd’; jfr gladiolus, glav