Svensk ordbok 2009, webbversion

gladia`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] gladi·at·or·er●en sorts fäktare i det gamla Rom som ofta upp­trädde på en arena i kamp på liv och död scen.yrk.som gladiatorer an­vändes ofta krigs­fångar och slavarsedan 1768av lat. gladia´tor med samma betydelse, till glad´ius ’svärd’; jfr gladiolus, glav