Svensk ordbok 2009, webbversion
gis`ten
adjektiv gistet gistna
gistn·are●otät genom sprickbildning
särsk. på grund av uttorkning
Nollen gammal gisten ekahusets gistna väggarsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. gistin, urspr. ’gapande; gles’