Svensk ordbok 2009, webbversion

gis`ten adjektiv gistet gistna gistn·are●o­tät genom sprick­bildning särsk. på grund av ut­torkning Nollen gammal gisten ekahusets gistna väggarsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. gistin, urspr. ’gapande; gles’