Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. gisslarn, plur. ~, best. plur. gisslarna
gissl·ar·en●person som plågar sig själv
komm.yrk.JFRcohyponymflagellant
○äv. bildligthård kritiker
hon har gjort sig känd som en av regeringens främsta gisslareen gisslare (av ngn/ngt)sedan 1635