Svensk ordbok 2009, webbversion

giss`lare substantiv ~n äv. vard. gisslarn, plur. ~, best. plur. gisslarna gissl·ar·en●person som plågar sig själv komm.yrk.JFRcohyponymflagellant ○äv. bildligthård kritiker hon har gjort sig känd som en av regeringens främsta gisslareen gisslare (av ngn/ngt)sedan 1635