Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning, n-genus
gissl·an1person(er) som tas till fånga som ett påtryckningsmedel när ngn vill genomdriva ett krav
och som vanligen hotas med döden om inte kravet tillgodoses; ofta i politiska sammanhang; urspr. (och ngn gång ännu) om liknande grupp (tillhörande fiende e.d.) som lämnades el. togs för att garantera säkerheten för ngn person på riskfyllt uppdrag hos fienden
admin.samh.yrk.gisslandramaett 50-tal passagerare togs som gisslangisslan släpptes tidigt i morsenågra personer ur gisslan lyckades flygisslan (hos ngn/ngt)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. gisli, gislan; gemens. germ. ord med osäker härledning; ev. keltiskt urspr.
2maktlös person
som är med som en sorts dekoration i beslutande grupp e.d.
sociol.tidigare var kvinnorna ofta med som gisslan i styrelsernasedan 1987Gisslan förekommer ibland i en sorts pluralform: fem gisslan frigavs. Bättre är dock att skriva fem (personer) ur gisslan frigavs.