Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv gisslet, plur. ~, best. plur. gisslen
gissl·et1piska som utgörs av läderremmar med inflätade metallstycken
histor.verkt.gisselslag○ofta bildligt om plågsam företeelsekrigen – mänsklighetens gisselett gissel (för ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. gesl, gisl; gemens. germ. ord, nära besl. med isl. geirr ’spjut’
2(längre) trådliknande, rörligt cellutskott
hos t.ex. spermie och flagellat
bot.zool.JFRcohyponymflimmerhår
sedan 1865