Svensk ordbok 2009, webbversion
[∫irandål´]
substantiv ~n [-dål´en] ~r [-dål´er]
gir·and·ol·en1större ljusstake med flera armar
ofta behängd med prismor
heminr.sedan 1704via fra. av ita. girandola ’liten eldkvast’, ur girare ’kretsa’; jfr giro
2örhänge med tre kläppar, besatt med ädelstenar
kläd.sedan 1751