Svensk ordbok 2009, webbversion

ginkgo [giŋ´ko] substantiv ~n ~r ginkgor·na●ett naken­fröigt, öst­asiatiskt löv­träd före­kommande som prydnads­träd i Sydsverige bot.sedan 1882av jap. ginkyō, till gin ’silver’ och kyō ’aprikos’; av kinesiskt urspr.