Svensk ordbok 2009, webbversion

gill`ra verb ~de ~t gillr·ar●ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad sätta upp fälla för djur jakt.gillra en rått­fällaen fall­grop gillrad med spetspålarhan gillrade ett tunt fångst­nät runt foderplatsen○äv. ngt ut­vidgatman gillrade en fälla för spionen○äv. bildligt i fråga om o­stadigt arrangemangburen gillrades upp på två plankorgillra (upp) ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. gildra; till giller Subst.:vbid1-169759gillrande, vbid2-169759gillring