Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n gigor
gig·an●ett medeltida stråkinstrument
som var föregångare till violinen
musik○äv. om andra stråkinstrument inklusive violinsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. gigha; av lågty. gige (ty. Geige); av dunkelt urspr.; ev. till äldre ty. gigen ’vagga, gunga’
Och den bladbekrönta näcken gigan rör i silverbäcken.Erik Johan Stagnelius, Näcken (ca 1820)