Svensk ordbok 2009, webbversion

gi`ga substantiv ~n gigor gig·an●ett medel­tida stråk­instrument som var före­gångare till violinen musik○äv. om an­dra stråk­instrument inklusive violinsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. gigha; av lågty. gige (ty. Geige); av dunkelt urspr.; ev. till äldre ty. gigen ’vagga, gunga’ Och den bladbekrönta näcken gigan rör i silverbäcken.Erik Johan Stagnelius, Näcken (ca 1820)