Svensk ordbok 2009, webbversion

gif`tkörtel substantiv ~n giftkörtlar gift|­körtl·ar●körtel som av­söndrar gift och ofta står i förbindelse med en tand, tagg, gadd o.d.; hos djur, t.ex. skorpioner, (vissa) insekter, fiskar el. ormar zool.JFRcohyponymgiftblåsa skorpionens giftkörtel mynnar i en gift­tagg i bakkroppsspetsensedan 1832