Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n giftkörtlar
gift|körtl·ar●körtel som avsöndrar gift
och ofta står i förbindelse med en tand, tagg, gadd o.d.; hos djur, t.ex. skorpioner, (vissa) insekter, fiskar el. ormar
zool.JFRcohyponymgiftblåsa
skorpionens giftkörtel mynnar i en gifttagg i bakkroppsspetsensedan 1832