Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
ghettoghetto
[get´o]
substantiv ~t ~n
g(h)etto·na●(isolerat och förslummat) stadsområde med enhetlig befolkning
urspr. om judisk stadsdel men numera allmännare
nedsätt.samh.storstadsgettonazisterna drev ihop den judiska befolkningen i gettonupproret i Warszawas getto○äv. ngt utvidgat, enbart med betoning av social enhetlighet e.d.studentgettosedan 1868; utvidgad anv. ca 1970trol. av ita. ghetto med samma betydelse, till Ghetto, namn på stadsdel i Venedig