Svensk ordbok 2009, webbversion
[∫estikule´ra]
verb ~de ~t
gest·ikul·er·ar●utföra gester
ofta för att ge eftertryck åt det man säger
komm.JFRcohyponymfäkta 2
en vilt gestikulerande fransmanhon gestikulerade med telefonluren medan hon pratadegestikulera (med ngt), gestikulera (till/åt ngn/att+V/SATS)sedan 1636av lat. gesticula´ri ’spela pantomim’; jfr gest
Subst.:vbid1-169359gestikulerande,
vbid2-169359gestikulering;
vbid3-169359gestikulation