Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
germ·an·en●medlem av en indoeuropeisk folkstam som omkring Kristi födelse levde i södra Skandinavien och norra Tyskland
och som talade ett gemensamt, tämligen enhetligt språk
land.yrk.kontakterna mellan germaner och romare○ngn gång äv. om nutida ättlingar, bl.a. tyskar och skandinaversedan 1679till lat. Germa´nus ’german’; av omdiskuterat urspr.