Svensk ordbok 2009, webbversion

geometri´ substantiv ~n ~er geo·metri·er●gren av matematiken som sysslar med beräkning av längder av sträckor, ytor av figurer och volymer av kroppar i rummet på grund­val av ett litet an­tal axiom mat.plangeometrirymdgeometrieuklidisk geometrianalytisk geometrisedan 1721av grek. geometrei´a ’land-, jordmätning’, till ge´ ’jord’ och metrei´n ’mäta’