Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
genu·in●som överensstämmer med eller utgör det ursprungliga
admin.af.JFRcohyponymriktig 2
genuina 1700-talsmöbleri lanthandeln kunde man höra bygdens genuina dialekt○ibl. äv.utpräglad
visa ett genuint intresseen genuin göteborgaresedan 1786av lat. genui´nus ’medfödd; inhemsk’; besl. med genus