Svensk ordbok 2009, webbversion

gensägelse [je`nsäg-långt ä] substantiv ~n ~r gen|­säg·els·en●vanligen med prep.utan in­vändning mest för att under­stryka det själv­klara i ett på­stående e.d.komm.han är utan gensägelse Sveriges främste film­regissörsedan 1416fastebrev utfärdat av häradshövdingen i västmanländska Tuhundra härad Lasse Starke (Svenskt Diplomatarium)fornsv. gensighilse; till gen- 1 och säga