Svensk ordbok 2009, webbversion
ge
`
nskjuta
verb
gensköt genskjutit genskjuten genskjutna
,
pres.
genskjuter
gen|skjut·er
●
hinna upp (ngn) genom att ta en kortare väg
Noll
genskjuta ngn
sedan ca 1700
Subst.:
vbid1-169042
genskjutande