Svensk ordbok 2009, webbversion

ge`nomsöka verb genomsökte genomsökt, pres. genomsöker gen·om|­sök·er●ofta lös förb. i formensöka igenom söka på alla möjliga ställen i visst om­råde, ut­rymme e.d., särsk. i sam­band med brott e.d. samh.lägenheten genomsöktes av polisenhela staden genomsöktes i jakten på kid­napparnagenomsöka ngn, genomsöka ngt (efter ngn/ngt)sedan 1582Subst.:vbid1-168938genomsökande, vbid2-168938genomsökning