Svensk ordbok 2009, webbversion
verb genomsökte genomsökt, pres. genomsöker
gen·om|sök·er●ofta lös förb. i formensöka igenom
söka på alla möjliga ställen i
visst område, utrymme e.d., särsk. i samband med brott e.d.
samh.lägenheten genomsöktes av polisenhela staden genomsöktes i jakten på kidnapparnagenomsöka ngn, genomsöka ngt (efter ngn/ngt)sedan 1582Subst.:vbid1-168938genomsökande,
vbid2-168938genomsökning