Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
gen·om|snitt·et●talvärde som erhållits genom att alla värden (i en viss grupp) adderats varefter summan dividerats med antalet värden
mat.statist.SYN.synonymmedeltal
JFRcohyponymmedian 2
genomsnittshastighetgenomsnittsinkomstriksgenomsnittligga över genomsnittetligga under genomsnittetjaktlagen sköt i genomsnitt tre älgar vargenomsnittet låg på 100 kronor per maträtt○i sammansättn. ofta om varelse, föremål el. företeelse som anses ha de vanligaste egenskaperna (el. den vanligaste egenskapen)genomsnittsspararegenomsnittssvensk○ngn gång lätt nedsättande, med tonvikt på brist på originalitet o.d.i sammansättn.
genomsnittsmänniska(i) genomsnitt, ett genomsnitt (av ngt/ngra), ett genomsnitt (på TAL)sedan 1883efter ty. Durchschnitt med samma betydelse; jfr 1snitt