Svensk ordbok 2009, webbversion

ge`nomsnitt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en gen·om|­snitt·et●tal­värde som erhållits genom att alla värden (i en viss grupp) adderats var­efter summan dividerats med an­talet värden mat.statist.SYN.synonymmedeltal JFRcohyponymmedian 2 genomsnittshastighetgenomsnittsinkomstriksgenomsnittligga över genomsnittetligga under genomsnittetjakt­lagen sköt i genomsnitt tre älgar vargenomsnittet låg på 100 kronor per mat­rätt○i sammansättn. ofta om varelse, före­mål el. före­teelse som an­ses ha de vanligaste egenskaperna (el. den vanligaste egenskapen)genomsnittsspararegenomsnittssvensk○ngn gång lätt ned­sättande, med ton­vikt på brist på originalitet o.d.i sammansättn. genomsnittsmänniska(i) genomsnitt, ett genomsnitt (av ngt/ngra), ett genomsnitt (på TAL)sedan 1883efter ty. Durchschnitt med samma betydelse; jfr 1snitt