Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
gen·om|brott·et●tillfälle när ngn eller ngt bryter sig fram
af.murgenombrotttandgenombrottvårflodens genombrott genom isvallende fientliga truppernas genombrott i gryningen○ofta bildligt, spec.det att (plötsligt) bli allmänt erkänd
genombrottsbokgenombrottsrollhans internationella genombrottjazzens genombrott i Europa på 1920-taletdet moderna litterära genombrottet på 1880-talet○spec. äv. om öppning i låst läge e.d.ett genombrott i förhandlingarnaett genombrott i spaningsarbetetett genombrott (för ngn/ngt), ett genombrott (i ngt)sedan 1745