Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas genfordringar
gen|fordr·an●(persons) fordran hos ngn som i sin tur har likvärdig fordran hos den första personen
vilket gör att skulderna kan kvittas mot varandra
ngt åld.ekon.en genfordran (mot/på ngn/ngt) (på BELOPP)sedan 1775till gen- och fordra