Svensk ordbok 2009, webbversion

gemy´t [j-äv.g-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ge·myt·et●trivsam stämning skapad genom trevligt och vänligt upp­trädande (av ngn) komm.han sprider gemyt om­kring sig○äv. om trevligt och vänligt upp­trädandeden danska tullens gemytsedan 1810av ty. Gemüt ’sinne­lag; sinne; lynne’, till Mut ’sinne’; jfr mod 1