Svensk ordbok 2009, webbversion

gelati´n [∫-] substantiv ~et äv. ~en gel·at·in·et●delvis ned­brutna lim­ämnen från ben- och bindvävnad som efter lösning i varm vätska bildar en geléartad massa anv. bl.a. i aladåber och fromager kokk.gelatinkapselgelatinpulverett blad gelatinden beska medicinen var om­given av ett skal av gelatinsedan 1846av fra. gélatine med samma betydelse, bildn. till lat. gela´tus ’frusen’; jfr gelé