Svensk ordbok 2009, webbversion
[gek´o]
substantiv ~n ~r
geckor·na●typ av liten insektsätande, brednosig ödla
vanligen med stora ögon och sugskivor på fötterna; förekommande i (sub)tropiska trakter
zool.bladsvansgeckomurgeckogeckon spelade med tungangeckorna har ett rikt register med kvittrande, kväkande och skällande lätensedan 1667av malajiska gēkogq med samma betydelse; efter djurets läte